I Lustgården

1. Jag kom till hans lustgård allén

medan daggen låg kvar på var blomma.

Och en röst jag hör, som mig salig gör,

du får till mig nu komma.

Ref.

Och jag hör hans röst i mitt eget bröst,
och han säger att jag är hans.

Sorg och oro fly för en glädje ny,
vars like där aldrig fanns.

2. Han kallar med stämma så mild,

så att fåglarna upphöra sjunga.

För den melodi, med Guds kärlek i,

fly alla tankar tunga.

Ref.

3. I lustgården dröja jag vill,

men där utanför ropar mig nöden.

Och han ber mig gå, till de fallna små,

för dem han gick i döden.

Ref.